Överallt i våra kroppar finns fascia, ett oavbrutet nätverk av kollagentrådar och en flytande grundsubstans samt de celler som bildar dessa beståndsdelar.
Även om fascian varierar i tjocklek, riktning, uppbyggnad och syfte på olika ställen i kroppen så hänger all fascia ihop som ett enda nätverk.
När vi genomgår en operation eller skadar oss så att hud och underliggande vävnader går sönder så bildas ärr som en naturlig läkningsprocess. I den här läkningsprocessen är fascian delaktig i reparationen av ett sår och bildandet av ärrvävnad.
Detta inlägg tar upp hur kroppen läker ett sår som uppkommit genom en skada eller operation genom att bilda ärr. Senare inlägg kommer ta upp vad det innebär och hur kroppen påverkas av ärr.
Vi börjar med kort genomgång av fascia och kollagen.
FASCIA
=
Extracellulär matrix (kollagenfibrer och flytande grundsubstans)
+
De celler som bildar den extracellulära matrixen (ex fibroblaster som bildar kollagen)
Det finns olika typer av kollagen i kroppen. Kollagen I som har hårdare bundna tvärbindingar mellan kollagenfibrerna är den vanligaste. Tvärbindningarna gör kollagen I otroligt starkt. Fascia uppbyggt av kollagen I är därmed en tätare och starkare fascia som finns t ex runt muskler, i senor och ligament där det sker mycket kraftöverföring. Fibrerna har en mer enhetlig riktning efter belastningens riktning.
Det finns också kollagen III som har lösare tvärbindningar och ofta är organiserat så att det är formbart och lätt kan röras i olika riktningar. Fascia uppbyggt av kollagen III finns överallt i kroppen – mellan celler och olika fascialager samt i och runt blodkärl, lymfkärl och nerver. Denna fasciatyp innehåller även mer flytande grundsubstans vilket gör att olika fascialager andra vävnader kan röra sig friktionsfritt och oberoende glida över varandra.
Hur ett sår läker och ärr bildas
Läkning av ett sår genomgår fyra faser; homeostas (A), inflammation (B), proliferation (C) och mognad (D).
Den första fasen homeostas börjar sekunden vävnaden skadas och innebär processen av att såret stängs av koagulerande blod. När blod läcker ut skapas reaktioner som får blodkärlen att dra ihop sig och blodplättarna att sätta igång koaguleringen. Det bildas ett fint nät av fibrin-trådar fungerar som ett bindemedel och en provisorisk matrix under den fortsatta läkningsprocessen.
När blod kommer i kontakt med kollagenet i den extracellulära matrixen frigörs växtfaktorer och cytokiner som kickar igång andra fasen – inflammation. (Även om många förknippar inflammation med något dåligt så är det en viktig och nödvändig fas i läkningsprocesser i kroppen. Det är om inflammation blir förlängd eller överdriven som det är problematiskt.) Blodkärlen läcker en vätska som orsakar svullnad. Vätskan gör så att läknings- och reparationsceller kan ta sig till platsen. Immuncellerna neutrofiler tar med sina kompisar makrofager och tillsammans käkar dessa immunceller upp främmande material, skadad vävnad och bakterier. De städar helt enkelt rent såret och gör det redo för att lagas med ny vävnad.
Det är i proliferationsfasen, eller nybildningsfasen, som själva ärrvävnaden bildas. Fasciaceller så som myofibroblaster och fibroblaster kommer till platsen för att reparera skadan. Myofibroblasterna hjälper till att försluta såret genom att ta tag i kanterna på såret och dra ihop sig likt muskelceller gör. Fibroblasterna börjar skapa ett nätverk av kollagen som ersätter den provisoriska matrixen av fibrin och gör ärrvävnaden starkare. Det bildas även nya blodkärl så att den nya vävnaden får syre och näring. Kollagenfibrerna som bildas under denna fas är främst kollagen III. Tyvärr bildas de inte i samma fina mönster som tidigare utan mer huller om buller när kroppen snabbt ska laga hålet i sig själv.
Sista fasen är mognadsfasen, även kallad remodelleringsfasen. Den kan vara ett år, lite beroende på sårets storlek och natur. Under denna fas ersätts kollagen III med starkare fibrer som kollagen I. Till skillnad från det oorganiserade kollagen III så bildas kollagen I i mognadsfasen organiserat i den riktning som belastningen sker i det område där ärret är. Vatten absorberas vilket gör att kollagentrådarna även kan skapa tvärbindningar. Tvärbindningar minskar tjockleken på ärret och gör hudområdet på ärret starkare. Ett ärr kommer dock alltid att vara svagare och mindre elastisk än oskadd vävnad.
Läkningsprocessen är densamma för ett sår uppe vid hudytan som för ett inre organ, ex efter en operation.
Problematiska ärr
Många ärr läker fint och orsakar aldrig problem men det finns de som gör det. Ett ärr kan påverka mycket mer och djupare än vad vi ibland inser. Ärret kan se fint ut på ytan men det drar eller skapar restriktioner i vävnaderna under.
En bra sårläkning och ärrbildning är beroende av mängder av signaler på cellnivå för att allt ska ske i rätt ordning. Vad händer om processen rubbas?
Läkningen kan då skiftas mot ett onormalt tillstånd, ex att inflammationen blir okontrollerad och läkningsprocessen stannar av så att man har ett sår som inte vill läka – läkningen och nybildandet av kollagen kan bara fortgå om inflammationen är kontrollerad.
I andra änden av spektrumet finns hypertrofiska ärr, keloidärr eller innan fibrotisk vävnad som kännetecknas av att det bildas för mycket kollagen medan remodelleringen minskar. Det ger ofta tjocka, stumma och upphöjda ärr eller sammanväxningar i lagren av fascia och under- och kringliggande vävnad som hindrar de olika strukturerna att röra sig friktionsfritt och oberoende glida över varandra.
Saker som kan påverka läkningsprocessen är infektioner, andra sjukdomar (ex diabetes), dålig cirkulation, alkoholintag och rökning. Faktorer som ålder, typ av kost, hudtjocklek och hudtyp är också relevanta.
Att ta hand om sitt sår och ärr medan det läker är viktigt för att inte få problem i framtiden. Det är viktigt att mobilisera området, både för att få god cirkulation och för få god rörlighet i ärret. Att hålla ärret fuktigt och smidigt är bra för läkningen t ex medicinska silikonprodukter eller salva med E-vitamin.
Men även om man tar hand om ärret kan man uppleva besvär ändå. Då kan det kan vara skönt att vet att det finns även olika tekniker för att behandla och modellera om ärrvävnad, vilket även kan göras lång tid efter skadan eller operationen. Jag har behandlat upp till 40 år gamla ärr med jättebra resultat i ökad cirkulation och rörlighet.
I kommande inlägg kan du läsa om hur ärr kan påverka fascian och kroppen. På mitt Instagramkonto hittar du olika videos på hur du kan jobba med dina ärr själv.
Källor
Diegelmann, Robert F. and Melissa C. Evans. “Wound Healing: An Overview of Acute, Fibrotic and Delayed Healing.” Frontiers in Bioscience 9 (2004): 283-289.
Pergialiotis, Vasilios and M Frountzas, C Siotos, N Karampetsou, DN Perrea, D Efthymios Vlachos. “Cesarean wound scar characteristics for the prediction of pelvic adhesions: a meta-analysis of observational studies.” The Journal of Maternal-Fetal & Neonatal Medicine 30, no. 4 (2017): 486-491.
Bordini B, Zanier E. Skin, fascias, and scars: symptoms and systemic connections. J Multidiscip Healthc. 2014; 7: 11–24. Published online 2013 Dec 28. doi: 10.2147/JMDH.S52870